en stund på jorden

jag känner mig vilsen. som jag irrar omkring utan att veta var jag ska gå, vad jag ska göra, hur jag ska göra det. jag går från dörr till dörr, men jag vet inte var jag vill stanna eller vem jag vill träffa. jag stänger in mig själv och försöker hitta rätt, men ingenting känns bra. det är någon slags mellanväg som skulle vara det optimala, men hur hittar jag dit? och hur stillar jag min rastlöshet på vägen? jag har någon slags illusion. en vid bild av hur jag vill ha det. men hur mycket jag än stoppar in i den bilden, så blir det aldrig bra. det finns liksom ingen känsla av mättnad. och vad är ett tack när man blottat sin själ?