en stund på jorden

jag har inte grinat på en vecka. i vanliga fall grät jag minst 3-4 gånger varje vecka. men nu har det gått en vecka. inte ens när jag har tittat på sjukhuset och det varit såna där stunder så man gråter för man blir glad för dom, inte ens då har jag gråtit. idag satt jag och lyssnade genom massa låtar på itunes och lyssnade på malign. inte en skvätt. men så tittade jag på det förra inlägget. och grinade. som en tok. för fan, jag saknar honom. enormt.