10 000 vilda rosor plus en sång jag aldrig skrev

ibland kan jag bli så besviken på mig själv, när jag inte klarar ett mål jag satt upp eller t.ex. (som blivit något av en trend senaste tiden) att jag inte klarar en tenta eller inlämningsuppgift. så besviken att jag gråter en skvätt eller kanske till och med storbölar.

men så blir jag sådär lite mysigt nöjd och stolt över mig själv när jag repar mig på bara en kort stund. tar mig upp från skiten och ställer in mig på 23e februari. för vad har jag för val? ska jag någonsin bli en jävla sjuksköterska är det bara att börja ta tag i skiten.

hej biblioteket, det är du och jag i vår.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0