I need to figure out how this can be so hard for me when it shouldn't be

När jag var 7 år skulle jag operera mig med lokalbedövning. Allt var frid och fröjd, jag var som en pinne på bordet och grät mest hela tiden. Jag var ju trots allt 7 år.

Doktorn gav bedövning och bara det gjorde ju svinont, så det gjorde inte saken bättre.

Efter att hon opererat en stund släppte bedövningen. Jag kunde känna hur hon skar i mitt öra. Det var inte skönt.

Nu, 16 år senare ska jag kanske opereras av samma doktor igen. Betryggande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0