en stund på jorden

jag har nyss pratat med ett spöke från förr, ett spöke med namnet Biffen. det var ovanligt att höra en röst jag inte pratat med på så många år, någon jag aldrig gett en chans efter allt slutade. och som jag varit bitter, skyllt ifrån mig att allting var hans fel. men så är det inte.

jag kom och tänka på häromdagen när han kom hem från jobbet och ville ligga i soffan och mysa en stund innan vi lagade mat.
eller alla kvällar, innan jag kände staden, som vi åkte runt i bilen och jag fick välja hur vi skulle åka. det blev vänster hit, höger dit tills jag lärde mig (för stan är ju inte så stor...).
och att man alltid fick efterrätt när vi var på middag hos alfågeln (och sov i de orangea lakanen...).
och de gigantiska glassarna vi bodde granne med några månader.

allt är inte nattsvart.
och jag är inte felfri (hah, långt ifrån!)