skellefteå

tack för alla kommentarer, det betyder jättemycket.

i söndags sa jag hejdå till daniel. igår flyttade han 75 mil bort. och det är så fruktansvärt jobbigt. jag tror jag har gråtit alla tårar för flera månader framöver. tyvärr har jag inte snorat bort allt snor, det är fortfarande kvar... ibland känns det som jag vill gråta, och jag gör alla miner (skratta på, det låter illa, jag vet) men det kommer liksom inga tårar. det är som att dom tog slut i söndags.

det är skönt att fulgråta ibland. bara hulka, släppa ut allt, låta snoret rinna och sen torka tårarna. men det går inte. inte just nu iallafall.

kanske imorgon.





kom på det här som spelades i flogsta.
"den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
och där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0